Brittisk matkultur

I och med århundraden av kolonisering av länder runt om i världen har det engelska köket influerats av många olika kulturer vilket har gjort att det inhemska köket hålltis tillbaka och istället framhävt de nya och exotiska matinfluenserna. Även de två världskrigen har haft en betydelse när det gäller brittisk mat. P.g.a. av matransoner under krigen blev den genuina engelska matlagningen underutvecklad och missgynnad och förlorade populariteten mot det hippa franskinfluerade köket. Kanske är det därför de har fått ett så dåligt rykte utomlands. Dock så har det engelska köket de senaste årtiondena tagit sig i kragen och gått tillbaka till ”basics” och uppdaterat de klassiska rätterna och bevisat omvärlden att det även är ett kök är att räkna med.

En helt egen artikel tillägnar vi självklart den brittiska Nationalrätten Fish & Chips

Frukost

Vare sig du besökt England eller inte, kan du inte ha missat att höra om en Traditional English Breakfast. De vanligaste ingredienserna i en traditionell engelsk frukost är bacon, ägg, stekta eller grillade tomater, stekt svamp, rostat bröd och korv. Andra vanliga inslag är stekt lök, bönor och Hash Browns (stekt riven potatis, den engelska motsvarigheten till potatisbullar). Detta serveras normalt sätt med en kopp svart te (English Breakfast Tea). Beställer man en Full English Breakfast får man alla dessa komponenter serverat.

I vissa regioner är även Black pudding (blodkorv) och stekta potatismoskakor (kallas Potato Cakes) vanliga inslag.

Sunday Roast

På söndagarna brukar många brittiska familjer äta stek till lunch/brunch. Man kan oftast välja bland ungs grillad biff, kyckling, lamm och fläsk, ugnsbakad potatis eller potatismos, sås, grönsaker och yorkshirepudding. Sötsaker och efterrätter är ett vanligt inslag. Bland de mest populära kan nämnas trifle, en sockerkaka dränkt med sherry eller saft, som garneras med mandel, sylt eller frukt och serveras med vispgrädde eller vaniljsås. En annan typisk efterrätt är bread and butter pudding som görs på brödskivor, med eller utan smör, som varvas med torkad frukt och vaniljsås och bakas i vattenbad i ugnen.

Te-traditionen

Morgon, middag och kväll – dagligen dricker britterna 165 miljoner koppar te. Det mest förekommande är English Breakfast Tea som är ett robust svart te med kraftig smak som går väl samman med socker och mjölk. Teet är en blandning av olika svarta teer från flera regioner och länder och blandningen kan variera mellan olika producenter. Vanligaste blandningarna innehåller Assam-te från Indien, Ceylon från Sri-Lanka, Kenyanskt te och om det är ett lite mer exklusivt te så kan det även innehålla Keemun från Kina. I Storbritannien finns det till och med en te kommité där du hittar allmän statistik om britternas te drickande. http://www.tea.co.uk/

Kommer från Edinburgh

Historierna för hur English breakfast tea skapades varierar något. Enligt en variant skapades det av en skotte vid namn Drysdale i Edinburgh. Det såldes av honom under namnet ”Breakfast Tea” och ska ha blivit populärt i England vilket förklarar det nuvarande namnet.
En annan uppgift pekar på att ett English Breakfast tea skapades i New York, USA. Engelsmannen Richard Davies ska 1843 ha börjat tillverka ett te han kallade ”English breakfast tea” efter att tidigare ha sålt sämre te. Efter viss framgång ska företaget senare ha misslyckats. PG Tips är märket som dominerar den engelska temarkaden. Det är  en stark svart påste. I London finns det all från smått slaskiga ”Greasy Spoon”-kaféer till de eleganta Londonhotellen Ritz och Dorchesters raffinerade teceremonier(afternoon tea), via några av världens mest välsorterade tebutiker. Där behandlas te – starkt och svagt, svart, rött och grönt, jäst, ojäst och rökt – som en hel vetenskap, fullt i klass med vin och whisky.

Afternoon Tea

En gammaldags brittisk sed är ”afternoon tea”, det vill säga eftermiddags te mellan kl 15 och 17. Det är en måltid med stark te som dricks med mjölk och socker, sandwich, små smörgåsar med gurka, lax, skinka, ägg eller fiskröra, scones med smält smör, marmelad, lemon curd och ”clotted cream”, ett slags tjock grädde och diverse andra kakor. Anna, 6:e hertiginna av Bedford, (1783-1857) anses vara uppfinnaren av ”Afternoon tea”. Hon brukade bjuda in sina vänner en stund på eftermiddagen till en lätt måltid med te kombinerad med promenader i parkerna. (Innan åt britterna endast frukost och kvällsmat). Hon sägs ha gjort te till en omtyckt måltid och till en social händelse. Afternoon Tea anses vara en fin tradition och kan intas på ett flertal ställen runt om I stadne. Räkna med att betala minst 250 kr per person. “High tea” är te som förekommer mellan 17 och 18, som äts vid det stora bordet istället vid de små teborden. Det är en kraftigare måltid med kallt uppskuret kött – till exempel skivor av skinka, kall tunga eller dyl, ägg, fisk, smörgåsar, crumpets, kakor och frukt, eller en kraftigare varm måltid.

Julmat

Christmas Pudding och ugnsstekt kalkon är två klassiker som förekommer på matbordet under julfirandet. Christmas Pudding är en ångkokt pudding innehållande torkad frukt som t.ex. plommon, russin, olika bär, nötter, socker, brandy och kryddor och som serveras med brandy-smör och grädde. Den andra klassikern är ugnsstekt kalkon med fyllning. Det äts även korv och inbakad korv (”pigs in blanket” dvs grisar invirat i ett täcke av bacon), brysselkål, ”mince pie” (fruktpaj) och en mängd olika kakor och sötsaker. Istället för stekt kalkon kan man även servera stekt gås, fasan eller rostbiff. En annan julspecialitet som inte bör glömmas är Plum Pudding är en efterrätt med många ingredienser som russin, sultaner, nötter, brödsmulor, fruktbitar… ja det mesta utom plommon. Man blandar allt, kokar det under en lång tid och låter det vila. Finsmakare låter den vila ett par månader, somliga i flera år och flamberas innan servering.

Varför då alla dessa ingredienser?  Förmodligen är det en sorts kombination av kolonialism och statusjakt. Med kolonierna kom kolonialprodukter som torkad frukt och kryddor. När julen kom ville man visa sitt välstånd genom att få in så många av dessa som möjligt i samma kaka.

Snabbmat

I Storbritannien bestod snabbmaten på medeltiden av pajer och såldes i så kallade ”pie shops”. Pajer är fortfarande en favorit i mathyllan men även sausage rolls(bilden) och pastries. Den absolut vanligaste maten att kasta i sig under en lunch är givetvis de poulära triangelmackorna(sandwich). Namnet sandwich anses härstamma från John Montagu, Earl av Sandwich i Storbritannien. Han ska under ett parti kortspel ha, för att slippa avbryta spelet, bett om att få en köttbit mellan två brödskivor, en sandwich.

På 1900-talet, med trålfiskets utveckling, blev fish and chips dvs friterad fisk och pommes frites dränkta i vinäger den populära snabbmaten och är idag tydligast förknippad med brittisk matkultur.  Tidigare serverades fish and chips i tidningspapper, men hälsovårdsmyndigheterna förbjöd detta och branschen övergick då till rent omslagspapper. Övrig snabbmat räknas därtill en del asiatisk mat, pizza och kebab.

Ett vanligt snack är potatischips (Crisps). De säljs ofta i små förpackningar och man kan inte undgå att se dem i matvarubutiker och kiosker och är ett vanligt tillbehör till lunchmackan.

Vegetarisk/veganmat

I London finns det väldigt brett utbud av vegan och vegetariska restauranger. Även i matvaruhyllorna är det vanligt att mat är markerade som vegan och/eller vegetarisk mat.

Som vegetarian, följer man en näringslära vegetarianism enligt vilken endast födoämnen från växtriket bör ätas. Detta innebär att en person som är vegetarian av etiska, religiösa, estetiska, miljö- och hälsosjäl, eller andra anledningar, inte intar animaliska produkter med vissa undantag  för produkter som kan erhållas från levande djur som t.ex mjölkprodukter och ägg. Begreppet vegetarian myntades 1847 på ett möte hos den första föreningen för vegetarianer i Ramsgate i England. Ordet är bildat av engelskans vegetable och suffixet –arian och kommer ursprungligen från latinets vegetabilia med betydelsen ‘grönsaker’. Är man däremot vegan, följer man en filosofi kallad veganism och är ett levnadssätt som söker sig bort från användning av djur för mat, kläder, eller andra ändamål. Veganer undviker därmed animaliska produkter såsom kött, fågel, fisk, ägg, mjölkprodukter, skinn, ylle, dun och päls. Många men inte alla veganer undviker även produkter baserade på honung och bivax.

Det är vanligt att restauranger markerar vegetariska rätter med en grön bock i marginalen på menyn. Anvisningar för märkning av vegan- och vegetariska alternativ utfärdades av brittiska myndigheter 2006. En känd engelsk vegan är indiepop-stjärnan Steven Patrick Morrissey som myntade uttrycket “Meat is murder”.

Läs här om att vara Vegan i London.

Pubkulturen

Den brittiska puben (public house) är en absolut världsunik företeelse. Puben skall ses som brittens andra vardagsrum och det är ofta vanligare att man träffar sina vänner på puben snarare än att man bjuder hem dem. Det finns ett mycket stort antal pubar i landet och de flesta har öppet 11-23 eller allra senast 01.00. Om helgerna har vissa pubar, speciellt i London, öppet längre. Pubarna serverar oftast både mat och dryck, men det finns gott om undantag. Den klassiska klockan för sista beställningen signaleras med ett vrål ”Laaaaaaast oooooorder!!” och  existerar i allra högsta grad. I London finns det inga lagar som förbjuder dig att ta med din öl ut på gatan vilket gör att gatorna flockas av öldrickande arbetare på Afterwork under både varma som kalla dagar.

När man ändå är i landet skall man passa på att njuta av britternas inhemska öl, kallat real ale. Det finns i mängder av märken och smaker. Gemensamt för real ale är att den skall handpumpas direkt från fatet och att den är betydligt mindre kolsyrad än vanlig öl. Det finns givetvis öl av svensk lagertyp också, men varför dricka något i London som man lätt kan finna hemma? Öl serveras i pints, vilket motsvarar drygt 0,5 liter. Man kan också beställa en half pint, det vill säga drygt 0,25 l. På grund av britternas konservativa kultur kan det ses som “ofint” när tjejer dricker ur en hel pint, dock är en halv pint är dock helt okej för män. När man går på pub köper man inte bara till sig själv, utan alla bjuder laget runt i tur och ordning. ”Delade notor” i ett sällskap anses som ett ganska oförskämt beteende. Blir man bjuden skall man bjuda tillbaka!

För den som är intresserad av öl och pubkultur finns mer att läsa på CAMRAs hemsida. Det är en organisation som vill värna om traditionell öl och pubkultur. Är man i London första veckan i augusti varje år ska man passa på att besöka de stora mässhallen Earl’s Court där världens största ölfestival hålls.

————————-

Anders Engström har här listat britternas ‘hata och älska’ inom den engelska matkulturen. Anders har tidigare bott i London men är numera bosatt i Bagarmossen och driver Bagisbloggen.se.

Trekantsmackorna Visst går det att slänga ihop grymma mackor även i Sverige, men inget slår Englands mackkultur. Framförallt trekantsmackorna, gärna med bortskurna kanter som med fördel äts med en rykande kopp te. Är jag ute på stan i England knallar jag gärna in på en livsmedelsbutik (eller ett varuhus livsmedelsavdelning) för att botanisera bland hundratals trekantiga plastförpackningar innehållandes två dubbla trekantsmackor fyllda med hundratals olika fyllningar. Vilket för mig in på nästa brittiska delikatess…

Bangers Hur kommer det sig att Scan vid sidan om sina fejk-kolbaz, fejk-chrorizo och fejk-merguez kastar in en hederlig brittisk fejk-banger? Kanske för att man måste vara uppvuxen med den klassiskt engelska bangern för att verkligen uppskatta den. Bangern är anspråkslös, men charmig på sitt milda vis. Ett tag saknade min mamma den så hårt att hon smugglade in ett paket till Sverige. Ibland funderar jag på att göra detsamma, men då kommer jag på att Latinamerikanska Livsmedels chorizo är väldigt mycket vassare.
Bangern avnjuter jag hellre på plats i England, och då gärna i samband med en stabbig engelsk frukost (B&B-style).

Marmite Uuuuuääck! Är ofta reaktionen när svenskar provar det populära brittiska smörgåspålägget Marmite. Denna mörkbruna, nästan svarta, kräm görs av jästextrakt (en biprodukt vid öltillverkning) och är det perfekta komplementet till rostat bröd. Fantastisk sälta och smak som påminner en smula om soja. En burk räcker nästan hur länge som helst, eftersom du bara brer på ett tunt lager Marmite på den heta toasten. Kombineras med fördel med en tunn skiva ost. Passa på att köp en liten burk Marmite nästa gång du är i England. I Sverige går den att köpa i exempelvis hälsokostaffärer, men till ett ofta hutlöst pris.

PG Tips De viktigaste gastronomiska insatsen britterna gjort är faktiskt som importör. Tack vare det brittiska imperiet har Europa och resten av världen fått sig en hel del till livs. Te från Ceylon/Sri Lanka, är en sådan sak. Och åtminstone i England är PG Tips, teet i de flesta kannor. Det bergamottoljekryddade teet Earl Grey har jag faktiskt aldrig sett någon dricka i England. Nä här är det hederligt svart te som gäller (i samma stil som te som marknadsförs som English Breakfast här i Sverige). Te är inget för mesar. Hos min Granny och Grandpa kunde en kanna ibland stå på hela dagen. Då och då kastade man i en ny PG-tip och fyllde på med mer kokande vatten. Teet var starkt, nästan garvsyrestarkt. Men vad gjorde det. Engelskt te ska drickas med mjölk, och ska man tro min mor, ska mjölken i koppen först, och teet hällas på sen.

Scones med clotted cream och sylt. Med ursprung i Skottland är scones tekoppens bäste vän. Somliga anser nog att shortbread, en annan skotsk specialitet, delar denna titel. Men sorry mamma, jag har aldrig varit en fan av detta stenhårda, supersöta, superfeta tilltugg. Jag är en scones-man hela dagen.

Det luriga med scones är att de endast är goda direkt från ugnen. Jag har suttit på en hel del usla turistfällor och ätit ”cream tea” för att besviket upptäcka att syltbyttorna och den obligatoriska ”klottade” grädden kompletterats med mikrovärmda scones. Nä scones ska vara färska, och för min del bara ätas med lite smör och en skiva ost. Den överdrivet vispade grädden får engelsmännen behålla själva.

Fish and chips (Läs artikel här) Uäääck! Kanske de flesta av er (återigen) tänker. Detta uääck kan vara av flera slag. Är det uuäck för att du ätit fish and chips på en svensk pub? Då är det ofta inte ett legitimerat uääck. Då är risken väldigt stor att du ätit en panerad fisk med strips. Ett uääck efter att ha ätit något i stil med det på bilden ovan är mer berättigat. Stora chunkiga potatisbitar som kastats runt i fritösen, och rejäla fiskfiléer friterade i ”batter”. Som jag sagt förut. Jag är jävig. Minns hur vi brukade gå ner till ”the village” hämta våra påsar med fish and chips (invirat i tidningspapper) och sitta där hos grannie och grandpa och mumsa. Tillbehör: En gryta kokta ärtor, ett saltkar och… nästa listplacering…

Malted vineger De stora slappiga ”chipsen” (alltså det vi kallar “pommes” i Sverige) är ingenting utan salt och britternas fantastiska maltvinäger. Precis som Marmite verkar det här vara en spinoff från ölbryggandet. Man gör en öl av maltad korn, som man sedan förvandlas till vinäger… Det är också denna vinäger som ger smaken till de fantastiska chipsen (crisps på engelska) ”salt and vineger”. Mmm.

Plumpudding – flamberas precis innan man äter. Har jag nämnt Branston Pickles nämnde jag säkert något om långa ingredienslistor. Längst av dem alla har nog julspecialiteten plumpudding. Min familj brukar göra en varje jul och jag lovar dig, listan med ingredienser är lång. Det hackas russin, sultaner, nötter, brödsmulor, fruktbitar… ja det mesta utom plommon. Och så rör man om allt, kokar det väldans länge och låter det stå. Finsmakare låter den stå ett par månader… somliga år. När jag var liten tyckte jag inte plumpudding var så gott. Det är en så kallad ”aquired taste”. Oerhört mäktig och komplex. Ja, helt fantastisk! Det är fantastiskt att så många olika ingredienser faktiskt smälter ihop och skapar en enda stor smak.

Varför då alla dessa ingredienser? Jag tror att det är en del kombo av kolonialism och statusjakt. Med kolonierna kom kolonialprodukter som torkad frukt och kryddor. När julen kom ville man visa sitt välstånd genom att få in så många av dessa som möjligt i samma kaka. Man skulle kunna säga att plumpudding är engelsmännens svar på amerikanernas Surf-and-turf. Men där amerikanerna bara var vulgära lyckades engelsmännen i sin kolonialvaruexcess faktiskt utveckla något sensationellt.

Bubble & squeak är en traditionell Engelsk maträtt som är gjort av lätt stekta rester med ingredienser som potatis och kål men även ingredenser som morötter, ärtor, brysselkål och andra grönsaker. Rester for life!